Vem förlorar?

Jag är ensamstående, så jag har aldrig behövt fundera på det där med vem som ska vara hemma med barnen. Trots det så tycker jag att det är ett intressant fråga. Mammorna tar fortfarande ut majoriteten av föräldradagarna (76% år 2011) och vabdagarna, medan många pappor jobbar mer under småbarnsåren. Idag är 60 dagar reserverad för vardera förälder, men vissa partier diskuterar att förlänga den reserverade tiden. Ofta hörs högljudda protester då detta diskuteras. 

Ett argument mot en mer jämställd föräldraförsäkring är att föräldrarna ska få bestämma själva över sina liv. Sverige har världens bästa föräldraförsäkring. Det är inte helt orimligt att ställa vissa krav för att man ska få ta ut den. 

Ett annat argument  är att man inte har råd att låta pappan vara hemma. Som om så många familjer levde så på gränsen att de inte skulle ha råd. Jag är ensam och jag har råd att vara hemma. Sälj en bil, hoppa en utlandsresa, bo lite mindre, köp färre kläder, lev utan den senaste tekniken...vill man så kan man (oftast).

Ett tredje argument är amningen. Men faktum är att endast 13% helammar sina barn vid 6 mån ålder. 

Ett fjärde argument som ofta uppkommer exempelvis i insändare, är att ensamstående föräldrar skulle drabbas genom att de skulle få färre dagar till sina barn. Då tas för givet att den ensamstående mamman (det är alltid mamman) inte skulle få tillgång till dagarna reserverade för pappan. Men har man ensam vårdnad om sina barn har man alltid rätt att ta ut alla dagar. 

Jag kan förstå att det finns tillfällen då det är mer lämpligt att en förälder tar ut merparten av föräldraförsäkringen, men vore det inte rimligt att man i så fall fick ansöka om ett ojämt uttag av dagarna.

Fast egentligen tycker jag att det är konstigt att inte fler män tar ut föräldrapenning frivilligt. Eller är det kvinnorna som inte vill släppa den ifrån sig? Det hävdas ofta att det är kvinnorna som är förlorarna, med mindre chans till karriär, lägre löneökningar och längre pension som följd. Jag skulle säga att det är männen som är förlorarna. För här sitter jag framför datorn en grådassig förmiddag, med en kopp te och min fina, fina bebis sovande i knäet. Storasyster är på förskolan under tre timmar och leker med kompisarna (eftersom vi har världens bästa barnomsorg). 

Jag må få mindre karriärmöjligheter och mindre pension, men jag kan göra vad jag vill tillsammans med mina barn idag.