söndag 24 november 2013

Det där med hår...

Häromdagen ringde min pappa mig och erbjöd sig, helt oväntat, att passa lillen om jag och stora ville gå till simhallen. Det är inte varje dag som jag får chans till egentid med dottern och hon älskar att simma, så jag tackade självklart ja. När jag lagt på kom tanken över mig: men gud, det var ju hundra år sedan jag rakade benen. Kan jag verkligen gå till simhallen så här? För här snackar vi inte tvådagarsstubb utan centimeterlånga hår på benen och ett barr i armhålan i klass med melodifestivalbusken. Raka bort kroppshåret är inte prio ett när man lever ensam med två små barn. Men inte kunde jag missa det här erbjudandet bara för att jag hade lite för lurviga ben. Vi gick till simhallen ändå.

När jag låg där i bassängen med min dotter föll mina ögon på en man sittandes på en stol bredvid bassängen. Hans benhår var minst lika långt som mitt men han hade nog aldrig tänkt tanken att man inte skulle kunna gå till simhallen för man har orakade ben. Samtidigt har jag funderat över varför det alltid är så många mer pappor i simhallen med sina barn än mammor. Senare slog mig tanken att kanske är det en av anledningarna. För när en man helt spontant kan slänga ned badkläderna i en väska och ropa "kom igen ungar, vi drar till simhallen" måste en kvinna se till att hon har välrakade ben innan hon gör samma sak.

fredag 22 november 2013

Tankar om barn, paddor och smartphones

Att vara ensamstående och föräldraledig innebär att man måste göra val i sin ekonomi. Visserligen är jag självvalt ensamstående men det förändrar inte faktum att jag har hälften så mycket pengar som en familj med två vuxna. Jag får välja och välja bort för att min privatekonomi ska gå runt. Jag väljer arvegods och second hand framför nyköpt, att vara föräldraledig mer än ett år framför en bil och simhallsbesök och en sommarsemester framför ny teknik. Många av valen är lätta och självklara, som att välja ärvda barnkläder framför nya. Andra är inte lika självklara.

Jag har valt bort den senaste tekniken. Vi har varken smartphone eller padda hemma hos oss. På ett sätt känns det inte som ett problem. Jag klarar mig bra med min gamla nokia och min 2-åriga dotter har redan tillräckligt med skärmtid per dag. Trots det gnager frågan i mig om jag gör ett felaktigt val. Kommer mina barn efter? Kommer de att missa något? Jag vet att det är sjukt, min dotter är inte ens tre år. Men i en värld där tvååringar har egna paddor, fyraåringar favoritappar och lågstadieelever egna smartphones är det kanske inte konstigt att man funderar.

Samtidigt måste det, i ett Sverige där de ekonomiska klyftorna ökar för varje år, finnas så många mer som liksom jag inte riktigt har råd med att hela tiden ha den senaste tekniken. Som måste välja bort något annat för att hänga med eller som köper fast de inte har råd. För det sista är inte svårt när allt kan köpas på avbetalning och ett lån är inte långt bort. Särskilt inte för oss låginkomsttagare. På oss satsar kreditbolagen stort och offensivt. Här hemma ramlar det in 4-5 låneerbjudanden i veckan från mindre nogräknade kreditbolag som lånar ut upp till 350 000 till ockerränta. De är bara att skicka in talongen i det frankerade kuvertet. Däremot är det omöjligt att bli av med utskicken.

Men är det så att vi i vår familj missar något viktigt när vi inte har den senaste tekniken eller kommer mina barn att klara sig ganska bra ändå? Och när måste jag senast införskaffa en padda eller en smartphone för att mina barn inte ska bli utanför och efter? När dottern fyller fyra? fem? sju? Eller måste jag det?

fredag 15 november 2013

Vem förlorar?

Jag är ensamstående, så jag har aldrig behövt fundera på det där med vem som ska vara hemma med barnen. Trots det så tycker jag att det är ett intressant fråga. Mammorna tar fortfarande ut majoriteten av föräldradagarna (76% år 2011) och vabdagarna, medan många pappor jobbar mer under småbarnsåren. Idag är 60 dagar reserverad för vardera förälder, men vissa partier diskuterar att förlänga den reserverade tiden. Ofta hörs högljudda protester då detta diskuteras. 

Ett argument mot en mer jämställd föräldraförsäkring är att föräldrarna ska få bestämma själva över sina liv. Sverige har världens bästa föräldraförsäkring. Det är inte helt orimligt att ställa vissa krav för att man ska få ta ut den. 

Ett annat argument  är att man inte har råd att låta pappan vara hemma. Som om så många familjer levde så på gränsen att de inte skulle ha råd. Jag är ensam och jag har råd att vara hemma. Sälj en bil, hoppa en utlandsresa, bo lite mindre, köp färre kläder, lev utan den senaste tekniken...vill man så kan man (oftast).

Ett tredje argument är amningen. Men faktum är att endast 13% helammar sina barn vid 6 mån ålder. 

Ett fjärde argument som ofta uppkommer exempelvis i insändare, är att ensamstående föräldrar skulle drabbas genom att de skulle få färre dagar till sina barn. Då tas för givet att den ensamstående mamman (det är alltid mamman) inte skulle få tillgång till dagarna reserverade för pappan. Men har man ensam vårdnad om sina barn har man alltid rätt att ta ut alla dagar. 

Jag kan förstå att det finns tillfällen då det är mer lämpligt att en förälder tar ut merparten av föräldraförsäkringen, men vore det inte rimligt att man i så fall fick ansöka om ett ojämt uttag av dagarna.

Fast egentligen tycker jag att det är konstigt att inte fler män tar ut föräldrapenning frivilligt. Eller är det kvinnorna som inte vill släppa den ifrån sig? Det hävdas ofta att det är kvinnorna som är förlorarna, med mindre chans till karriär, lägre löneökningar och längre pension som följd. Jag skulle säga att det är männen som är förlorarna. För här sitter jag framför datorn en grådassig förmiddag, med en kopp te och min fina, fina bebis sovande i knäet. Storasyster är på förskolan under tre timmar och leker med kompisarna (eftersom vi har världens bästa barnomsorg). 



Jag må få mindre karriärmöjligheter och mindre pension, men jag kan göra vad jag vill tillsammans med mina barn idag.

söndag 3 november 2013

Mina mamelucker

För några år sedan var jag på jakt efter ett par mamelucker, ni vet sådana som damer hade förr för att värma rumpan när de bar kjol. Ett fantastiskt plagg som inte fanns att få tag på någonstans. Så helt plötsligt fann jag en stickbeskrivning på ett par mamelucker i en bok jag hade hemma och beslöt att sticka ett par själv.



Det är ett fantastiskt bra plagg som ALLA tjejer som någon gång bär kjol under vinterhalvåret bör ha i sin garderob. Man slipper frysa och det blir "varmt och skönt om stjärten".


 
Beskrivningen hittade jag i den suveräna boken "100 handarbetsidéer". Jag älskar framsidan på den här boken. En kvinna med ett garnnystansbo på huvudet. Det var bara på 70-talet man kom på sånt. 



Eftersom jag vill sprida mameluckerna till svenska folket och eftersom denna bok inte finns i din lokala bokhandel längre så sprider jag här beskrivningen.

 







tisdag 29 oktober 2013

Tygspill

Just nu håller jag på med ett lapptäcke. Det är ett bra sätt att använda gamla tygrester.



Men det blir alltid lite bitar över ändå. Små oregelbundna tygbitar som man till slut måste slänga. Små tygbitar och trådar.


Det här är ju material man skulle kunna använda, som fyllnadsmaterial till exempel. Men någonstans måste man ju kunna förvara det. Så jag sydde en tygspillspåse. Jag tog en gammal kjol och sydde ihop nederkanten så det blev som en gympapåse.



Bytte ut det slitna gummibandet mot ett vävt band jag fått av en dam när jag jobbade på hemtjänsten en gång i tiden.


Och hängde den i ett hörn av pysselrummet.



Där samlar jag nu gammalt tygspill, trådbitar och de där garnstumparna som blir över när min dotter övar sig på att klippa och som ligger överallt på golvet.



Jag tänker också samla gamla utslitna och trasiga kläder däri. De där som man varken kan skänka vidare eller använda materialet i. Det här blir en liten minskning av mitt avfall men jag påverkar inte några stora poster som blöjor, hushållspapper eller matavfall. Men många bäckar små. Och faktum är att genomsnittssvensken slänger 8 kg kläder per år i soporna.


lördag 26 oktober 2013

zero waste

Med två blöjbarn i familjen känns det ibland som vår trepersonsfamilj producerar mer sopor än ett mindre u-land. Därför blir jag inspirerad av de som på allvar försöker minska sina sopor. Mest fascinerad är jag av zero waste rörelsen som helt vill undvika sopor. Tanken bygger på 5 R: Refuse, Reduce, Reuse, Recycle och Rot. I den ordningen.

Refuse - Vägra det du inte behöver. Det handlar om att sätta upp Ingen Reklam-lapp på brevlådan, tacka nej till gratisgrejor du inte behöver och undvika att "ta tre betala för två" om du bara behöver två.

Reduce - Minska på inköpen. Köp bara mat som du äter upp. Handla bara de kläder du verkligen behöver och när du gör det handla saker som håller både modemässigt och kvalitetsmässigt. Byt inte mobiltelefon en gång i kvarten.

Reuse - Återanvänd. Använd saker som går att återanvända istället för engångsprylar. Tygdisktrasor, tygnäsdukar, moon cup, tygblöjor, tygbindor, tygservetter... Ta med en tygkasse till affären. Låt lillebror ärva storasysters kläder. Gör ett kuddfodral av din gamla kjol eller en kjol av ditt gamla kuddfodral.

Recycle - Återvinn det du inte kan refuse, reduce eller reuse.

Rot - Kompostera.

Refuse, reduce och reuse handlar om att minska sin konsumtion och det påverkar inte bara sopberget positivt utan även din ekonomi. Minskar du din konsumtionen blir det också mindre miljöpåverkan i råvaruledet, produktionsledet och transportledet. Bra för dig och bra för miljön alltså!

Och även om det känns utopiskt att helt undvika att skapa sopor så kan man i alla fall reflektera kring de 5 R:n och kanske åtminstone minska soporna. Det är i alla fall något som jag ska börja göra. Vad har jag för sopor egentligen och hur kan jag minska dom? Jag har så klart även ett broderiprojekt i huvudet som ska påminna mig om de 5 R:n. Jag kommer återkomma till både soptemat och broderiprojektet senare.


torsdag 24 oktober 2013

En vardagsrumskoja

Jag hade länge funderat på att göra en koja till min dotter. Mest hade tankarna gått kring att sy en bordskoja. Det vill säga ett husliknande duk att lägga över ett bord. Vi hade dock inget bra bord. Så i inredningstidningen "Family living" hittade jag en dag en söt tipi som det t.o.m. fanns en beskrivning till. Jag bestämde mig för att göra en likadan.

Bygget gjordes med några långa pinnar som sattes ihop i en tipiform och runt det skulle man lägga remsor av tyg. Resultatet i tidningen var riktigt bedårande. Jag hade ett gäng gamla lakan liggandes och började riva remsor för glatta livet. Jag satte ihop tipipinnarna som bestod i kvastskaft jag köpt på Rusta.



Det här kommer nog bli bra. Så började jag klä tipin med tyg. Ganska snart stod det klart: det här blir INTE bra. Det såg ut som gamla lakan som jag trätt över några pinnar.



Jag fick lämna projektet några dagar och tänka om och tänka nytt. Tipin var på gång och min dotter förväntade sig en koja. Jag kunde inte helt lägga ned. Så hittade jag den här gamla avlagda kjolen liggandes i mitt pysselskåp, tänkt som material till något framtida projekt.



Den passade perfekt och fick täcka lakansremsorna som jag med stor möda täckt pinnarna med. Det blev en tipi till slut, men inte som jag tänkt mig från början.


onsdag 23 oktober 2013

Rosa killar och tjejiga kaniner

Enligt tidningen Vi föräldrar kan inte 39% av Sveriges småbarnsföräldrar tänka sig att klä sin son i rosa. Siffran är ännu större bland männen, 46%, nästan hälften av papporna. Det är förmodligen ännu fler som säger att de kan tänka sig det, men som inte gör det. Det är få färger som är så laddade och könskodade som rosa.




Min son har rosa ibland, jag gillar färgen och ser inte någon anledning varför även killar skulle kunna ha rosa. Trots det kan jag inte ta på min son ett rosa plagg utan att jag reflekterar. Kommer någon reagera på att han har rosa? Jag skulle vilja slippa tänka så varje gång jag satte på min son ett rosa plagg. Och alltför blommiga tunikor och blusar har även jag sorterat bort från de ärvda kläderna. 

Min son har även lila då och då. Jag hade inte ens förstått att lila var en könskodad färg förrän jag var i lekparken med mina barn och en flicka i lågstadieåldern ger mig en är-du-galen-blick och säger "är det där en kille? men han har ju LILA byxor".

Bebisar är trots allt relativt skonade från uppdelningen i pojk- och flickkläder. På klädkedjornas babyavdelningar hänger kläderna i olika färger åtminstone bredvid varandra. Det var inte förrän min dotter kom upp i storlek 86 som hon verkligen blev en tjej. Det var då hon fick börja handla på flickavdelningen. Så om vi nu vill matcha en rosa tröja med ett par Blixten McQueenbyxor måste vi gå mellan avdelningarna. Från den lite mer färgglada flickavdelningen till den mer blågrå pojkavdelningen. När jag mailade tre stora klädkedjor om varför alla kläder i samma storlek inte fanns på samma ställe blev svaret från alla att "kunderna vill ha det så". Snarare är det nog butikerna själva som vill ha det så. Ju mer syskon ärver av varandra, desto mer förlorar butikerna på det. För ett ärvt plagg är inte ett köpt plagg. Det genererar inga pengar till butikskedjorna. Så butikskedjorna vill ha pojk- och flickkläder. För om systrar ärver av bröder och bröder av systrar säljs färre plagg.

Mina barn har många kläder i olika färger som de ärvt av både pojkar och flickor och varför skulle de inte använda dem? Det vore resursslöseri med både moder jord och min ekonomi att helt kassera storasysters garderob för att hennes småsyskon är en pojke. Jag gillar färger och klär båda mina barn i både rosa och blått och om min dotter själv får välja blir det mönstermixat. 



Men könskodningen gäller inte bara färger, den gäller även djurmotiv. Och ett av de tjejigaste djuren är KANINER. Det finns på tjejgrejer överallt och gärna i kombination med tjejfärgen nr 1: rosa. Min dotters förkläde är bara ett exempel. 



Jag köpte en badhandduk i form av en drake (fast vi kallar den "krokodilen") till min dotter i somras. Den fanns på Lindex webshops killavdelning. (Fenomenet är dock inte specifikt för Lindex).



Motsvarande på tjejavdelningen var i form av en rosa kanin. 

Men kaniner är inte förpassade endast till motiv på kläder. Lego har för att bredda sin kundkrets på senare år börjat med tjejlego och tjejduplo (i rosa kartonger). Tjejer som leker med Duplo ska tydligen inte bara leka med cupcakes (!), de ska även leka med kaniner. 









måndag 21 oktober 2013

Sockrade skålar

Sockerstärkta skålar är söta och praktiska och man kan lägga alla möjliga saker i dem.




De är enkla och billiga att göra och ett pyssel som funkar utmärkt att göra med barn (om än lite kladdigt). Man behöver virkade eller knypplade dukar. De brukar finnas i mängder på loppisar och går att få till ett bra pris.



Välj en duk och leta fram en skål i lagom storlek och som har den form som önskas. Sedan gör man en sockerlösning genom att blanda en del vatten med 4 delar florsocker. Det är smidigt att använda sig av ett matskedsmått, 1 msk vatten och 4 msk florsocker. Börja göra en liten sats och fyll på efterhand som det behövs. Doppa duken i sockerlösningen och krama sedan ur den.

Lägg sedan duken på den uppochnedvända skålen. Tänk på att den kommer att torka exakt som den ligger.



Jag har valt att sätta band i skålarna. I ena skålen satte jag ett sidenband, i den andra ett band från en kasserad blus. Banden satte jag i efter att duken doppats i lösningen, men innan den hunnit torka.

Låt dukarna torka över natten och ta sedan bort dem från skålarna. Man kan få bända lite för att få loss dem.



Voilà, en skål att lägga småsaker i.






onsdag 16 oktober 2013

Dotterns strykbräda

Efter att ha tjatat på dottern i en halvtimme för att komma ut insåg jag att det var ju faktiskt inte för min skull vi skulle till lekparken. Så vi stannade hemma trots höstsolen. Dottern lekte med bilar och lillkillen låg på en filt och lyssnade på gamla arabiska hits. Och jag bestämde mig för att klä om dotterns strykbräda som jag hittat för en tjuga på loppis.





Jag fick lite hjälp av dottern med att klä om den.


Och så här fin blev den till slut. 














måndag 14 oktober 2013

Kids2sit - mitt bästa köp

Nu skriver jag en hyllning till produkten Kids2sit, bara för att jag själv inte hittade några recensioner när jag skulle köpa en.

Som alla andra flerbarnsföräldrar funderade jag på hur jag skulle lösa problemet att ta med två små barn på promenad. Eftersom jag är ensamstående utan bil behövde jag ha en lösning som fungerade i alla situationer. Min stora är 2,5 år. Hon orkar gå ganska långa sträckor men blir så klart ibland trött och behöver vila. Ibland behöver vi komma fram lite snabbare också.

En bra lättkörd tvillingvagn som kan ta sig fram överallt och även komma in i hissen är dyr och de erfarenheter jag har av ståbrädor är inte så positiva. Ståbrädan är i vägen när man går och man måste kröka ryggen och förlänga armarna för att kunna köra vagnen. Då återstår syskonsitsarna. Syskonsitsar finns i olika modeller, men många känns stora och klumpiga och mer passande för yngre syskon. Till slut fann jag Kids2sit. Denna tyska produkt är helt enkelt en pall som man ställer i liggvagnen.

 


 
Pallen är lätt att fälla ihop och smidig att ha med även när den inte används.




Man sätter pallen över bebisen och bebisen har benen under pallen.När stora blir trött eller när vi har bråttom ställer man enkelt pallen över lillebrors ben och lyfter upp storasyster.




Kids2sit kostar från 500 kr och är ett prisvärt alternativ till en tvillingvagn. När du köper pallen ingår en sele och man kan köpa till ett handtag för syskonet att hålla i. Detta känns enligt mitt tycke onödigt eftersom barnet lika gärna kan hålla i vagnens kanter.

Så vad finns det för nackdelar med denna fantastiska produkt?  För det första gör syskonsitsar vagnar lite mer instabila. Har man en stabil vagn är detta inget problem. Jag har en gammal Emmaljunga och med denna vagn känns stabiliteten inte som ett problem.

En annan nackdel är att pallen inte har något ryggstöd. Så det stora barnet måste kunna sitta stabilt. Det har hänt att min stora har somnat på pallen. Detta fungerar så klart inte eftersom sitsen inte har något att luta sig emot.

Pallen passar bäst om det stora barnet är tillräckligt stort för att sitta stabilt, men inte så stort så det gör vagnen instabil. Viktgränsen för sitsen är 15 kg enligt tillverkaren. Det är möjligt att man kan ha ett tyngre barn på pallen om man har en stabil vagn. Det lilla barnet behöver vara så litet att det ligger ned i en liggvagn.

Trots att man bara kan använda Kids2sit under en kortare period tycker jag att det är en suverän produkt om man har en liggvagnsbebis och ett större barn som kan sitta stabilt men inte väger mer än 15 kg. 





söndag 13 oktober 2013

Odla fruktkärnor

Mina käraste växter är de som jag odlar själv. Hemma hos oss odlar vi fruktkärnor. De är gratis och finns i mängder. Frukt köper man ju ändå. Det är bara att ta några kärnor och stoppa i jorden och se om det lyckas. Min dotter är gärna med och planterar och planterar om. Det blir jord i halva köket, men det får man ta.

Den här citronplantan kommer från citronkärnor som jag bara stoppade ned i jorden utan att göra något med. Två av tre kärnor grodde. Den växte nyligen ur sin första kruka och fick planteras om.
 

 

Det här är en mangoplanta. Med mangon krävdes lite förarbete. Jag öppnade de hårda skalet på kärnan försiktigt med en kniv och tog ut kärnan som fanns inuti och planterade den.



Jag har sått chilifrön från en chili och fick massor av frukter.



Jag har också satt nektarin- och persikokärnor, men de har inte kommit upp än.

Jag har även en avokadokärna som ligger för groddning.



När köpebasilikan använts upp brukar jag sätta den i en större kruka med mer jord. Har man några stycken brukar man alltid ha någon som har tillräckligt med basilika för en pesto.

onsdag 9 oktober 2013

En prickig gardinstång


Det här är mitt första blogginlägg ever. I min blogg där jag tänkt visa mina pysselprojekt och säkert skriva en hel del annat om livet och världen. Jag börjar med en gardinstång.

Jag har pimpat gardinstången i rummet som numera är lek- och pysselrum. Jag behövde få in lite färg för att liva upp hyresrättens vita väggar i lekrummet. Och hur gör man det? Med en prickig gardinstång!
 
Det är en vanlig ikeagardinstång som jag tejpade fast i rätt längd så den inte skulle ändra längd under arbetet. Jag tog ett röd-och-vit-prickigt tyg som jag hade i mina gömmor och rev i ungefär 3 cm breda remsor. Sedan lindade jag helt enkelt tyget kring stången och fäste i båda ändar med tejp. Det gör det lätt att ta bort och förändra den dagen jag inte längre vill ha en prickig gardinstång.
 


Tejpen doldes med röda sidenrosetter i bägge ändar.
På loppis har jag köpt ett gäng gardinringar för 50 öre styck som ska spraymålas röda. Så kanske kommer det upp gardiner så småningom. Just nu hänger där en girlang med solcellsstyrda olikfärgade lampor som min dotter tycker är väldigt festligt (...och jag med så klart).

 
Till vänster om gardinstången hänger mitt nyligen avslutade vimpelprojekt som påbörjades för några år sedan. Jag har länge tänkt sy vimplar och helt plötsligt för några veckor sedan hittade jag ett påbörjat vimpelprojekt i en kasse som jag helt glömt bort. Det var bara att börja där jag slutade. Det är väldigt ambitiösa vimplar. Dubbelsidiga och varenda sida på varenda vimpel är sicksackad. Men bra blev det.